+ tillsammans går vi mot rött +

Mitt liv börja med ensamhet, jag tog många ord och jag såg ingen skäl till att leva, jag tänkte att jag ser livet som en utmaning som jag bara ska ta mig igenom och klara mig på egen hand. jag skulle börja dagis, ett helt nytt dagis, direkt när jag börjat fick jag två helt nya kompisar som fortfarande står vid min sida när jag behöver en axel att gråta mot. vi kan fortfarande prata om allt mellan himmel och jord och ingenting ska ta er ifrån mig. vi såg dagis som en kul grej och att skolan skulle bli någonting kul. vi börja i samma klass sen på Tuggeliteskolan. vi var alltid tillsammans och gjorde ingenting utan varandra. I våran nya klass börja det en ny tjej som verkade otroligt trevlig. hon är fortfarande en nära vän till mig och vi kan också prata om allt mellan himmel och jord. 1 år senare skulle dem två tjejerna sluta och vi blev helt plötsligt dem enda tjejerna i klassen. sen delade lärarna på oss för att hitta nya vänner. vi träffade dig och nu hänger vi som inga personer gjort tidigare. vi träffa många vänner som vi lekte med på rasterna och ibland på helgerna, nu har lekandet slutat och vi börjar hänga och chilla. det kommer in många människor i livet men vi klarar det fint. alla finns för varandra och det vet vi. alla tjejer hamna i samma klass när vi skulle börja mellanstadiet och såg det som ett läskigt ställe som vi absolut inte våga gå till, men vi klara det, vi träffa två underbara tjejer som vi fortfarande hänger med. vi klarade av mellanstadiet också, tänkte genast innan skolans nya start att vi klarar nästa läsår fint, lika bra som vi klara detta. många år gick, många tårar kom och mycket skratt uppfanns. åren gick snabbt och helt plötsligt var det dags för högstadiet. tre av oss hamna i samma klass och två andra hamna i en annan, när vi satt där på stolarna i klassrummet och skulle vinka adjö till alla våra klasskamrater kom det många tårar och det var ingen som ville byta klass. för det var inte längre en klass, vi hade blivit en familj, gjorde allt tillsammans, nu har dem särat på oss och saknaden är stor när vi glider i från varandra sakta. sommaren gick och det var dags för högstadiet. många vänner till mig klara det fint, fina betyg som man aldrig ville sluta titta på. för mig var det inte direkt samma sak. jag fick många ord klarade inte av nått, mina betyg sänktes och jag mådde aldrig bra, såg inget skäl till att leva. men sen kom ni in i mitt liv. två underbara tjejer som jag idag inte kan fatta hur jag kan ha levt utan dem, vi gör allt tillsammans och går igenom vått och torrt. nu har ett helt läsår gått och det är dags för åttans. jag kommer klara mig, jag vet det, nu tror jag på mig själv för att DU har kommit in i mitt liv, jag älskar dig över hela mitt hjärta och det vet du, tillsammans kan vi gå mot rött! jag gillar dig verkligen, du skrev till mig kvällen då jag var som ledsnast då jag precis fått mig många ord och du fanns där för mig, jag hade en axel att gråta mot och jag visste hela tiden att du fanns där. nu ser jag inte längre dig som en vanlig person jag ser dig som något helt annat, du betyder mycket för mig och utan dig ser jag ingen skäl till att leva. utan dig är jag inget. nu när skolan börjar ska jag satsa, jag ska satsa på det jag tror på och inte backa för era ord mot mig. jag klara mitt liv själv men helst av allt vill jag leva det tillsammans med dig. 

utan er hade jag varken skrattat eller andats idag, jag älskar alla er över hela mitt hjärta<3